Igår gick jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande. Det ångrar jag bittert! jag trodde att Arbetsförnedringens uppgift var att hjälpa och peppa arbetslösa att söka jobb, men nu känns det som jag hade helt fel. Jag har aldrig någonsin kännt mig så förnedrad och kränkt i hela mitt liv. Sen besöket igår har jag funderat konstant på hur jag kan vara så värdelös, jag som varit en av få som jobbat extra under tiden jag gick på gymnasiet. Personen som tog emot mig gjorde klart att jag som bara jobbat i mataffär endast kan söka jobb som kassörska i mataffärer, mina planer på att söka arbete någon annanstans kunde jag skrota helt. Inte nog med, eftersom jag inte har tillgång till egen bil kommer det bli nästintill omöjligt att få ett jobb överhuvudtaget.

HALLÅ!? Kan man inte jobba i en klädbutik om man bara suttit i kassan på Hemköp? Kan jag inte sitta i receptionen på en camping för att jag inte har en egen bil??? Jag förstår inte riktigt hur du menar gubbdjävel!

Det är tur att det finns trevliga hjälpsamma människor också, min faster har ordnat så att jag kan söka jobb på dagis nu i alla fall tills jag kommer på vad jag ska göra. Sen står jag kvar som inhoppare på Hemköp också som tur är.

Ett tips till alla er som aldrig varit på Arbetsförnedringen men planerar att åka dit: Kolla med kompisar hur personalen där är, är de skator och idioter så försök hitta ett jobb själv innan du går dit.


Nu ska jag kolla lite vad det finns för lediga jobb och sedan ska jag fundera lite mer på vad jag måste göra för att inte vara den värdelösa lilla sate som jag är.

Ciao