Det tycker nog de flesta som råkat ut för mitt toppenhöga självförtroende den senaste månaden... Jag har inbillat mig att jag är totalt oövervinnerlig när det gäller allt. Jag har t ex eventuellt fått konkurrens om min drömprins(?!) och jag känner att jag kommer vinna. Om jag inte vinner så kommer jag kanske gråta en kvart men sen är jag på topp igen eftersom jag inser att han kommer förlora mest på det. Mister man en står ju tusen åter eller nåt sånt. 

Jag har alltså inbillat mig att jag tror på ödet och positiv anda så då kan inget gå fel eftersom det är ödet som bestämmer över mig och ödet gillar glada och optimistiska personer mer än andra!  =) I vanliga fall skulle jag tycka det är pinsamt att ringa till nån man är intresserad av eller skicka sms. Men inte nu, inte ens fastän det inte är någon som svarar på vare sig samtal eller sms..  Han kanske tycker jag är lite dryg men han får ju skylla sig själv om han inte svarar, hans kompisar tycker att jag ska ragga på honom så jag kan ju inte vara hur konstig som helst. Eller?!

Jag har iaf bett om ursäkt för att jag betedde mig lite knäppt i fredags med anledningen till att jag blev nervös och blyg. Vilket är nästan sant, nervös var jag men inte blyg, jag var mest rädd för at han skulle dissa mig men det gjorde han inte som tur var.. Komemr nog träffa honom i helgen igen, så då ska jag i alla fall säga hej och kanske lite till.. Jag har ju sovit hos honom en gång så han har då ingenting emot mig som tur är...

Nu ska jag inte avslöja mer av mina planer men jag vill tipsa om att om man inbillar sig att man är en vinnare så tar man inte fallet så hårt om och när det kommer!

Ciao!