Mamma hämtade mig i Sälen idag för jag orkade inte vänta på bussen. Den "långa" partyhelgen fick ett abrupt slut med lite osämja och några sanningens ord som ingredienser. Ganska skönt att få säga vad jag kände även om det kanske sårade litegrann. Blev ganska besviken på Sälen överhuvudtaget igår. Mycket turister, lång kö in på HC och uppklädning i onödan. Det enda positiva var väl att jag inte fick nån skit för att jag klappade till en av grabbarna förra helgen, men han förtjänade det och han kan vara stolt, han är den första och förhoppningsvis den enda som behöver råka ut för mina kraftiga slag =) Han erkände faktiskt att det gjorde lite ont vilket bara gjorde mig ännu gladare.

Har lite ont i hjärtat eller i magen eller kanske hjärnan, nåt fel är det iallafall. Det känns som om jag har en tornado i kroppen som mörbultar mina känslor och det gör mig bara trött och grinig fastän jag egentligen vill vara glad och trevlig. Det skulle kännas betydligt bättre om folk bara kunde kläcka ur sig det de vet så spökena försvinner och oron lättar. Har fått för mig att det är lättare att bestämma sig för om ska stanna och göra ett försök eller gå vidare om det inte snurrar av oroliga tankar så fort man blundar.

Men jag har ju överlevt allt annat hittills så då borde jag ju klara av det som finns runt omkring nu.
Nemas problemas amigo!

Är lite i valet och kvalet om jag ska stanna hemma och se på tv eller dra ihop mina gamla vaapendragare och knäppa nån öl eller så... Var ju hemma förförra helgen och ska vara ledig imorgon så det lutar nog mot det senare alternativet. Om någon är hemma förstås för sugna på öl det är de alltid =)

Ciao!