Jaha då var det dags igen!
Nu ska man veta vad man vill göra igen, dvs söka nytt jobb eller? Vet inte vad jag vill men har lite planer framöver.. Känner att jag måste bort ett tag och vila upp mig efter sommaren. Sommaren har varit väldigt rolig trots många inblandade känslor.
Men jag tar det lugnt och ska inte skynda på någonting. Det som ska hända kommer att hända även om det tar lite tid. Man kan inte tvinga fram känslor som inte finns men man kan inte mena att den andra parten ska vänta hur länge som helst på att man ska komma fram till vad man själv vill göra med situationen och hjärtat. Jag har lärt mig att man inte kan fly från problemen, de kommer blossa upp nån gång men just nu känner jag för att ta en dag i taget och så får vi se vad som händer.
Och oavsett vad som händer, vem jag träffar, kommer jag alltid att ha känslor för en viss person. En person som jag tror att jag älskar och det hatar jag. Och hata är ett starkt ord men mina känslor är nog ännu starkare. Men det betyder inte att jag kan älska någon annan och jag tänker inte vänta på dig så mycket längre till. Tänker inte sitta och bli sårad när du leker med småtjejerna, för även om du kanske inte är seriös med de och osäker på vad du känner för mig så blir jag ledsen när du sätter de framför mig.
Men allt kanske är ett missförstånd, vad vet jag?! Vi kan ju aldrig prata om det här utan att det blir tyst och pinsamt och alla andra ska vara med. Och det är orsaken till mitt ständiga orosmoln och känslan över att alla andra bestämmer över vad vi, framförallt du, ska tycka är stor. Jag vet inte vad du tycker och du vet inte vad jag tycker egentligen eftersom alla andra säger "som det är". Men alla säger olika, det beror på vem man frågar.
Och då till det alla som läser detta tänker: varför frågar du inte själv?
Ja, när ska jag våga fråga själv?