..börjar bli trött på allt och alla, speciellt av det manliga könet. Fast på nåt vis känns det bra att jag tagit mig vidare från det som varit jobbigast och det känns väldigt mycket bättre även om samma sak är på väg att hända här.
Jag kan inte förstå varför det alltid blir så att man tycker om personer man inte bör tycka om. Varför man plågar sig själv genom att kolla om de är hemma eller luska i vem de sitter bredvid just nu. Varför vill man såra sig själv genom att fantisera ihop dumma saker och sen tro på de även om man inte har en susning om det stämmer eller inte.

Diskuterade detta med några kompisar och insåg att jag idiotförklarar deras ängslan över att crushen umgås med nån annan brud när jag själv tänker likadant. Mina kompisar idiotförklarar ju mig också!

Varför kan inte killen höra av sig någon gång? Jag vet ju att du vill umgås med mig, men du är för feg för att fråga vad jag gör för jag är ju så extremt farlig!

Igår grillade jag med en massa grabbar och det var riktigt skoj, efter maten drog vi till bowlinghallen och killarna spelade. Inte jag för jag är för bra för dem, not!
Bowlade med mamsen och syster idag istället. Vi var själva i bowlinghallen och det gick ganska bra för mig faktiskt!

Nåja, än så länge en lyckad helg med enda minuset att jag inte kan sluta tänka på en person som gör mig ledsen. Men det går över, det har jag lärt mig, allt måste få ta sin tid och det måste få göra ont så man kan känna hur bra allt blir sen!

Tv eller hyra film - det är frågan...