Snacka om att jag var lugn som en filbunke idag när jag följde med Emma och hennes familj till Mora. Var på väg tillbaka till bilen när en bil kom backandes mot Emmas mamma. Istället för att ropa Akta! eller Se upp! så sa jag:

- Nu kör de på dig...

Det fick mig att fundera på varför jag reagerade så när det var nåt "farligt" som hände men får panik när det gäller beslut, killar och känslor. Är det någon som har nåt bra svar på det??

Skippade yogan idag eftersom mitt traditionella halsont beslöt sig för att komma idag. Men jag ska inte ta ut något i förskott, vare sig gott eller ont, och istället hoppas på det bästa: att halsbölden tagit semester i år!

Känns exakt likadant och kom lika fort som en blinkning men jag tar det lugnt. Började känna av halsen vid klockan sex och det blir bara värre och värre men men, det är sånt som händer. Det har ju hänt årligen sen jag var liten men det var inte förrän förra året jag fick reda på att min helt igensvällda hals som mixar mat och var när jag äter betydde Halsböld och kunde vara dödlig. Vilket betyder att man helst ska operera så fort det bryter ut så man inte kvävs.
Jag tyckte det var bättre att inte veta detta för innan tänkte jag aldrig på att jag kanske skulle dö under natten. Då svor jag bara över att varken halstabletter eller alvedon hjälpte.

Men men, inte ta ut något i förskott var det ju...

Imorrn gäller jobb mellan 5.30-7.30 och sedan sova nån timme innan jag ska hitta på nåt med Jonas som kommer ner till byn. Det ska bli kul, blir nog planering och så för vad och om och när vi ska göra nåt i vår. 

Fast nu är det idolmys med hunden och om jag orkar blir det nog Persbrandt sen.

Ciao!