Idag efter jobbet slängde jag på mig träningskläderna, packade ner springskorna i väskan och cyklade hem till pappa. Det var nämligen dags för säsongens första springtur. Jag ska ju som jag tidigare nämnt delta i Vårruset och börjar bli lite stressad över att jag inte börjat träna än. Trots mitt ihärdiga simmande och vardagscyklande har jag urusel kondition. Man använder ju/tränar olika delar av kroppen beroende på vilken sport man utövar. Att simma 1 km är ju lätt som en plätt medan jag är döende efter 1 km springning. 

Idag invigde jag springmusklerna i tre kilometer och jag såg nästan ljuset i tunneln. Tyvärr pausade jag kanske 6-7 ggr! Hujedamej vad jag måste kuta nu för att slå mitt 10km-rekord på 1 h 15 min.
Jag är trots besvikelsen över konditionen ganska nöjd ändå. Jag trodde nämligen att jag knappt tagit mig 2 km när jag i själva verket sprungit 3! Det ska firas med lite fruktkalas ikväll!

Nu ska jag vräka i mig pappas goda pannkakor så jag orkar cykla hem igen! Vrålhungrig!

Ciao!