Jisses, ONT, är nog det enda jag kan säga!

Kollade på Scarred Worst of the Worst igår kväll och det var inte utan att det kändes som om det var mina revben som knäcktes, mina smalben som fläktes upp och armar som bröts av som kvistar.
Det sög ordentligt i magen och jag var tacksam över att syster och jag skippade chipsen till filmen vi såg på innan. Garanterat hade de kommit upp igen! Och jag som inte är så känslig satt uppkrupen i soffan och spände mig varje gång man hörde det där omisskänneliga ljudet av något som går sönder.

Ville inte stänga av ljudet heller för det är ju lite fascinerande också. Äckel-fascination skulle man kanske kunna kalla det fastän man borde byta kanal eller titta bort kan man inte låta bli att kika lite, bara lite...
Det är fränt men otäckt vad som kan hända med kroppen om man t ex landar lite fel eller tar emot fallet på fel sätt. Att benen i kroppen kan vridas, splittras eller sprängas pga att de blir fel- eller överbelastade.

Jaja, jag måste väl säga att jag tycker jag har haft ett tursamt liv utan många skador, ett nyckelben och en tå, det räcker gott och väl för mig. Sen har man väl gjort illa sig på andra efteråt rätt komiska sätt och det är tur att det inte blivit några större konsekvenser än ärr i olika form.

Jaja, nog med skador för nu ska okänsliga jag äta lunch och vill inte förlora aptiten...

Ciao!