Nya skor!

Häftiga skor med annorlunda detaljer från Vagabond


Ropade precis in de här skorna på tradera! De är heltklart ful-snygga och jag får se vad jag tycker när jag får de.

Nu ska jag se på film med pappa, blir nog "Gone, baby, gone", en av mina favoritfilmer för att jag blir så arg och äcklad av att det finns så sjuka människor som knäppisarna i filmen. Ett plus för huvudrollen för att han inte är så där macho som polis/detektivkillar brukar vara!

Ciao!

Hur lång tid tar det egentligen?

Jag har planerat att gå/småjogga en mil eller 5 km idag för att se hur lång tid det tar men jag har inte kommit till skott än. Kommer på en massa andra saker jag måste göra...

Är det nån som vet om det stämmer med att man i genomsnitt går en kilometer på en kvart? Hur lång tid tar det då att springa en mil om man har mellangod kondis?

Nästa vecka kommer det en schweizare hit och ska couchsurfa hos mig ett par dagar. Fick mejl av honom idag så det var väl kanske lite kort med tid men eftersom jag inte är alltför upptagen så går det ju bra ändå. Han ska tydligen hit och kolla terrängen inför vasaloppet nästa år.. jag fattade inte riktigt, jag tror han tror att det är snö nu men men, han har redan bokat biljetten hit så han får väl se det som det är nu... Om det inte blir snöoväder i helgen, man vet ju aldrig!

Det kommer iaf bli kul eftersom jag inte haft möjlighet att ta emot någon soffsurfare tidigare.. Har ju couchsurfat själv på NZ men det har inte blivit så mycket mer än så. Hade en canadensiska hos mig 2001 när jag var med i scouterna men jag var nog lite för liten för att vara social då eller nåt sånt, hon var ju 6 år äldre än mig och myndig i svenska ögon. Så vi hade inte så mycket gemensamt om man säger så.

Nu ska jag stryka lite och sen får vi se om det blir en rek.tur i spåret..

Ciao!

Ny höst, nya förändringar...

Nu har jag flyttat hem igen och lillasyrran har flugit ut ur boet. I lördags packade vi bilen och kärran och for till Ludvika, hennes nya hem. Hon ska plugga där på ABB-gymnasiet och jag är riktigt imponerad. Hon är nämligen den enda elev i sin klass som inte är från Ludvika. Det kommer alltså bli en konstig och tom höst utan henne för då har jag ingen att gnabba med.

När hösten så sakteliga börjar smyga sig på efter sommaren så får jag alltid en vilja att förändra mitt liv. Det här med träning brukar ju funka ganska bra ett par månader innan jag faller ur igen. Men nu ska jag lyckas, jag har nämligen anmält mig till Formtoppen i Sälen. Jag och Frida ska springa och det känns som tur är inte allt för seriöst. Kan ju vara bra att börja lite lugnt.

Jag har dessutom fått en simkompis, dvs min kusin, så nu är torsdagkvällarna uppbokade för simning. Ska dit redan på tisdag och köpa terminskort. Jag vet nämligen att jag kommer använda det eftersom jag är för snål för att betala för grejer och sen inte använda de.

Nu ska jag slänga mig i duschen och sen blir det Tyst vittne tills jag somnar.. =)

Ciao!

Jaha då var det dags igen!

Nu ska man veta vad man vill göra igen, dvs söka nytt jobb eller? Vet inte vad jag vill men har lite planer framöver.. Känner att jag måste bort ett tag och vila upp mig efter sommaren. Sommaren har varit väldigt rolig trots många inblandade känslor.

Men jag tar det lugnt och ska inte skynda på någonting. Det som ska hända kommer att hända även om det tar lite tid. Man kan inte tvinga fram känslor som inte finns men man kan inte mena att den andra parten ska vänta hur länge som helst på att man ska komma fram till vad man själv vill göra med situationen och hjärtat. Jag har lärt mig att man inte kan fly från problemen, de kommer blossa upp nån gång men just nu känner jag för att ta en dag i taget och så får vi se vad som händer.

Och oavsett vad som händer, vem jag träffar, kommer jag alltid att ha känslor för en viss person. En person som jag tror att jag älskar och det hatar jag. Och hata är ett starkt ord men mina känslor är nog ännu starkare. Men det betyder inte att jag kan älska någon annan och jag tänker inte vänta på dig så mycket längre till. Tänker inte sitta och bli sårad när du leker med småtjejerna, för även om du kanske inte är seriös med de och osäker på vad du känner för mig så blir jag ledsen när du sätter de framför mig.


Men allt kanske är ett missförstånd, vad vet jag?! Vi kan ju aldrig prata om det här utan att det blir tyst och pinsamt och alla andra ska vara med. Och det är orsaken till mitt ständiga orosmoln och känslan över att alla andra bestämmer över vad vi, framförallt du, ska tycka är stor. Jag vet inte vad du tycker och du vet inte vad jag tycker egentligen eftersom alla andra säger "som det är". Men alla säger olika, det beror på vem man frågar.

Och då till det alla som läser detta tänker: varför frågar du inte själv?

Ja, när ska jag våga fråga själv?