...leder till översvämning i mina analyskanaler. Det började bra, sen blev det kaos, efter det kom nåt gott och nu vet jag varken ut eller in!

Hur kan saker som blir så fel leda till något som kanske kan bli så bra? Och hur kommer det sig att efter helgens komatillstånd är alla sinnen på hyperspänn och varenda intryck ska dissekeras och analyseras in i minsta detalj?

Kalaset i fredags var helt ok, blir nog Manhattan fler gånger, dock känns det som att man ska inta dansgolvet spiknykter istället. Men vi var på topp och vad vi vet stannade vi där, dock med faslig huvudvärk och blåslagna smalben dagen efter. Som en av mina kära rådgivare sa: Det kostar att ligga på topp!
Mina blå-gul-gröna märken är trots det ingenting om man jämför med resultatet av snabbvägen nerför trappan på Sneakers'n'stuff-festen jag var på i våras. Som tur är lättade dock ångesten över fallet då jag blev varse om att jag inte var den ende som tog ett steg åt sidan för långt.

Jaja, nog om, shit happens och hellre blåmärken och skrapsår än inga erfarenheter alls..

Nu ska jag leka rockstjärna och plocka fram gitarren innan lunch. Efter det ska jag bygga muskler med T & E! LOVELY!! Snart får Hulken en konkurrent..

Ciao!